Vi satte oss tillrätta i SAS bekväma förstaklass-stolar på väg till spelmansstämman i New Orleans.
För mig var det första gången, så jag laddade upp med en videoåterblick på 2019 års upplaga:
Susanne, som varit med förr, kittlade Facebook med detta:
Som alltid, med en pålitlighet större än väderleksrapporten, började längtan tillbaka västerut att kittla de musikaliska smaklökarna redan innan jag återgått till vardagens spellistor på hemmaplan förra året, och året före det, och… Resorna över Atlanten har liksom inte låtit sig nöjas!
Med själens hunger efter musikmedicin och aptitretade örontrumpeter som prickat hjärtat precis som en innerlig förälskelses pilar i en attack där ingen annan förhandling är möjlig än fullständig kapitulation. Nu är jag tillbaka på 124 S Lopez Street och India Guest House.
India House Hostel
När vi turistar brukar en av de första inslagen vara att hitta ett vattenhål, ett café eller en bar som man kan ha som startpunkt för vidare exkursioner under semestern. När vi kom fram till India House på 124 S Lopez St, insåg vi snart att vi inte behövde leta längre. Vattenhål var bara förnamnet. Genomblöta men definitivt inte sura.
I trädgården ligger Sid & Nancy begravda i ett badkar. De bodde tidigare i den grönskimrande dammen under bananbusken, men sen växte de så till den milda grad att de helt enkelt blev tvunget att låta Sid och hans fru bli framlidna för att undvika olyckshändelser med trötta gäster som ville ta sig ett uppfriskande dopp i The Gators home. Mosaiken hedrar de båda alligatorerna! Rest in peace Sid & Nancy.
Bor man på India House tar man spårvagnen längs Canal St vart man än ska. En gång på väg till lunchen bjöds vi på applåder för Jesus av våra medpassagerare. Canal är ett kärleksfullt tillhåll även för de sämst lottade i tillvaron. Vänligheten och leendena – det faller sig alldeles naturligt och självklart att le och uttrycka diverse lyckönskningar mellan välsignelser och uppmuntrande åsikter.
Bor man på India House äter man frukost på Betsy’s Pancake House. Varierande rätter av helylleamerikansk typ. Ofta protein- och sockerstinna – men det finns vegetariska och sockefria alternativ. Ett av varje. Men det går ju lika bra med selleri!
Och bor man på India House händer det saker snart sagt varje kväll. Hostelgäster som prövar sina musikaliska vingar. Andra som tar ett dopp i den minimala poolen. Prat och gemenskap. Vi förstod nästa den unge poesiaspiranten som hade uppfunnit ett nytt versmått, typ . Och ett samkväm med Hurricane blandad i en skurhink. Bara en sån sak.
Efter någon dag bytte vi India Guest House Hostel mot Hotel St. Marie på Toulouse Street. Av tvingande skäl, men mer om det någon annan gång. Susanne meddelade Fackebook:
Jag vaknar i en rent paradisisk säng i New Orleans. Drömmen som var så nära och verklig betyder tydligen att jag blivit pånyttfödd, och nu är redo att möta världen med något nytt i bagaget. Och ta mig sjutton – det kan nog stämma tänker jag när solen strilar in genom den skira gardinen. Livet är alldeles fantastiskt!
Lämna ett svar