Sagas of Life and After-Life

Min flickvän sedan många år, sex närmare bestämt, kom hösten 1972 fram till att vi inte längre passade för varann. Så uttrycker man det när man ska vara lite manligt hårdhudad, men sanningen är att jag tog det hårt, mycket hårt. Jag kände mig övergiven, otillräcklig – ja alla de där känslorna som man helst inte vill veta av.

I ett försök att sortera mig (och om jag ska vara ärlig, också ett tafatt försök att vinna tillbaka henne – jag hade ju sett att det fungerade på film) satte jag mina känslor på pränt i en samling dikter som till slut kom att kallas Sagas of Life and After-Life.

Det här är inledningen:

and like Alice I’ll make-believe

and make make-believe come true

and hope – bitterly at times – that some

of these thoughts, somewhere, somehow

and by someone, will become what is,

what am and what stands for myself

all of which is given in pieces

inside knowing all questions, all answers

and by brain knowing that no answers are true

unless they’re truly given

by body knowing that whatever is spoken

is only to be understood by the same instinct

that said it

only to be understood when truly received

and though there surely’ll be some knowledge

left to be told, some feelings

left to be given

and though all that is told is not knowledge

all that is spoken of, is done so within heart

and so it is told

that some feelings are too strong

to be torn by tongue

but still a few of them too weak

to be nailed in writing

Och här finns en länk till hela diktsamlingen:

• Sagas of Life and After-Life (PDF).