Min gode vän (mycket gode, vill han jag ska tillägga) Kurth Malo fyller år (hur många vill han inte höra talas om) nån gång på hösten. Den här gången gjorde vi oss en resa till Kungl. Hufvudstaden för att beskåda densamma, oss själva och Orup, vår gemensamma favorit. Hamburger Börs gjorde oss inte besvikna. En […]
Strävsamt gammalt par besöker etablissement Läs mer »
Antoni Gaudí är min favoritarkitekt. I Wikipedia heter det att hans yrkeskarriär som arkitekt började ”i nygotisk, morisk, orientaliserande stil. Med tiden utvecklade han dock en sensuell, organisk stil med expressionistiska och surrealistiska drag.” Må så vara, jag tycker helt enkelt att hans verk är otroligt vackra och framförallt sinneutvidgande. Den 17 januari, efter att
Antoni Gaudí och Casa Batlló Läs mer »
På vägen mellan SERNs Executive Board i Imola och AERs General Assembly i Ponta Delgada, mellanlandade jag i Lissabon och passade på att träffa min gamle vän Vital d’Assuncao. Vi har en lång historia tillsammans, alltsedan jag hösten 1985 turnerade (ja, faktiskt) med Trio Martinho D’Assuncao runt Norrbotten för att spelas och berätta om fado
Nattfado med Vital och Xico i Lissabon Läs mer »
Jag har länge velat besöka Hotel Chelsea i New York, det legendomspunna konstnärstillhåll där Dylan Thomas avled 1953 och som har varit hem för ett oräkneligt antal författare, artister och skådespelare sedan dess. Charles Bukowski, Janis Joplin, Leonard Cohen, Patti Smith och Iggy Pop för att nämna några. Och Bob Dylan, förstås. Bob Dylan sjunger
”Stayin’ up for days at the Chelsea hotel” Läs mer »
I december 1960 hoppade Bob Dylan av college. Sent i januari 1961 anlände han till ett snöigt New York, tog omedelbart tunnelbanan till Greenwich Village och fick sin första spelning – på Café Wha?, 115 MacDougal Street – samma dag. En modest sådan, han fick ackompanjera sångaren Fred Neil på munspel. Det var Café Wha?,
”There was music in the cafés at night” Läs mer »
