Det finns fester som tinar upp eftersom. Som tar några timmar att bli varma och roliga.
Och så finns det fester som Kurt-Åkes. Man kommer dit, får en drinkbiljett och beställer en äcklig drink, kanske en pommac med cognac. Sedan slår man sig ner vid valfritt bord och blir serverad en rykande het chili con carne med hembakt bröd.
Ingen är tyst en enda minut från första minut. Ingen känner sig främmande. Och festföremålet själv, han gosar mest med barnbarnet som flirtar livet ur gästerna med sina vilda lockar och milslånga ögonfransar.
Jag trodde att det bara var jag som visste att Kurt-Åke inte är någon buffel. Att han i själva verket är blödig, som han själv skulle uttrycka det om han var tvungen. Jag trodde att det bara var jag som vet hur det är: Att Kurt-Åke har världens största hjärta.
Har man det, har man naturligtvis dussintals fina vänner. Som vet om ens hjärta och vill hålla tal när man fyller 60.
Kurt-Åke hade bett om bombastiska tal. Det fick han inte, stackaren. Han fick kärleksförklaringar och snälla anekdoter istället.
Det här med bilarna är nytt för mig. Jag hade ingen aning om att Kurt-Åkes bilar alltid pajar och måste in på verkstaden – men ändå alltid går snabbare än KG Holmqvists.
Sedan jag lärde känna Kurt-Åke har han nämligen haft en science fiction-artad leasingbil. Om det går sönder lämnar han bara in den och får en ny precis likadan. Så tror jag att det funkar.
Men åter till talen. Jag höll mitt tal först av alla, på egen begäran. Jag blir så nervös om jag måste sitta och vänta på min tur. Förmår inte vara med i festligheterna i väntan på att göra bort mig.
Jag gjorde inte bort mig den här gången. Jag tror att jag lyckades beskriva varför Kurt-Åke är en av mina viktigaste vänner, en av mina favoritmänniskor.
Fast talet som stannat kvar hos mig efter festen är inte mitt eget, utan det hans arbetskamrater på landstinget höll. När Johan, Åsa, Helena och de andra visade sitt underbara bildspel blev det tydligt att Kurt-Åke är en människa att tycka om, även som chef. Ja, det är sant!
Kurt-Åke låter sina medarbetare vara original. Han är inte rädd att vara ett original själv heller. Som min pappa brukar säga, det sannaste jag vet: “Det finns bara en människa av varje sort.”
Kurt-Åke är sin egen människa. Och låter andra människor vara sina. Klart han får de roligaste festerna, med den största kärleken. Tack för att jag fick vara med.
Åsa Petersen
