En kväll att försöka minnas. Här kommer hjälptext och -bild.
Kockarna mottar folkets jubel.
Idel lokala råvaror, förstås.
Carina och Ulrika bestämde dukning. Rosa och lime är 60-tal. Orange och brunt 70-dito. Så det så!
Toastmastern Krister Strålberg i tidstypisk look.
Jag HADE hockeyfrilla på sextiotalet, säger Krister. Tio år före alla andra!
Japp. Alla (nästan) var där.
Vännen Åsa inledde den långa talarlistan. Hon la ribban högt. Mycket högt.
K-G försöker - utan att lyckas särskilt väl, kan tilläggas - leda i bevis att hans bil var snabbare än min. Pah!
Karl minns bestämt att min bil var snabbare än K-G:s. Det visste ju alla, sa han.
Jo, så var det, sa Åsa, för det har pappa sagt.
Bröderna Westman tog alla chanser att utbrista i en skål! Allt var som vanligt, med andra ord.
Pudelkloka Åsa fick den första tack-kramen. Det blev fler.
Janne höll mikrofonen som ett proffs och citerade den frånvarande vännen Bosse: "Tänk på ett tal. Håll det inte".
Janne, Krister, Frida, Monica och Birgitta hade djupdykt i garderoben. Janne ser smal ut i den kavajen, ville Janne att jag skulle skriva. Så då gör jag det.
Jag har gjort en tavla, sa Janne.
Ingela hade busringt för att fånga vad andra EGENTLIGEN tycker om mig - en hårresande upplevelse.
Kent lägger ut texten. Micke är på väg att ha en följdfråga, medan Nicke tar sig för pannan.
Kents present. Lämplig att rama in och hänga upp på jobbet, tyckte han.
Tor Arne framför The Kinks A Well Respected Man med mycket, mycket bättre text.
Åsa, Johan, Lasse, Åsa och Esbjörn höll till vid roddarbordet (som festfixaren Ulrika kallade det).
Många tal och många skålar blev det. Johanna och Anton instämmer i hyllningarna, medan Amanda bara har ögon för Axel. Precis som det ska vara.
Micke berättade om mina publicistiska insatser. Han var särskilt nöjd med att jag hindrade Lars Tjernkvist från att censurera lägertidningen Örnöga - skriven av Micke och Janne, så ni må förstå att det VAR en insats.
Och en kram till.
Och en skål till.
Gunnar var på väg att berätta sanningar från tiden på Stadspuben, men kom på att då förstår ju alla att också han själv hade varit där. Och troligen gjort samma saker, tillägger Marie.
Bertils blommor framför hyllningssånger om och om igen. De har god smak, tjejerna.
Ett handsytt förkläde med Frihetsgudinnan och Golden Gate-bron. Vad ska man dra för slutsatser av det?
Pappa fick ett inramat ungdomsporträtt, föreställande jubilaren. Nej, det kommer INTE att läggas ut på nätet.
Fjompen berättar vem han fick sin ungdoms inspiration ifrån. Snyggt med foto på baksidan av manuset.
Oskar skålar med pappa och farfar.
Bosse (Viking) berättar om mina stordåd i Bothnian Bay Beer Brewers. Fan trot.
Bäst att kolla om det var nåt i kuvertet.
Som sagt var. Talen VAR roliga!
Berta håller också på att skratta på sig.
För att inte tala om Johan och Ingela.
Mina medarbetare Powerpointade om chefsskapets våndor. Det blir utvecklingssamtal till veckan.
Till slut var det dags för mig att lägga saker till rätta. Det var jag som skrev talet, säger Micke.
Kurth skötte baren med glans och föll aldrig till föga för gästernas försök att få större ransoner.
Eftersom Linnea inte kunde komma, fick jag lov att beställa en svag gin och vodka av hennes storasyster istället (var inte orolig, det är bara Linnea som förstår skämtet).
Tommy frågar bartendern Åsa hur det kan komma sig att det inte finns några Guiness.
Birgitta (bakifrån), Margareta, Krister, Britt och Martin diskuterar det amerikanska presidentvalet, typ.
Oskar och Johanna delade ut barbiljetter. Livets lotteri, som de kallade det.
Delar av presentbordet. Jag blir stamkund hos HemmaGastronomi.
Snälla pappa, jag KAN väl få öppna några presenter i alla fall...
Markus, Marie, Susanne och Gunnar överlägger om hur mycket Gunnar ska avslöja i sitt tal.
Amanda, Amandas mamma och Amandas mammas mamma.
P-O berättar skrönor för Helena och Kenneth. Det tror jag inte på, säger Helena.
Kenneth, Helene, Thommy (bäste grannen) och Bimsan blev mätta och vackra.
Lilianne, Marianne, Torgny, Tina och Kent satt vid vinnarbordet under kvällens musikfrågetävling. Gert speglar sig.
Bosse, Bettan, Kurt och Martin (bakifrån) väntar på efterrätten.
Oskar och Martin röker inomhus - för det gjorde man på sextiotalet!
Tanzit DJ Lars Wallrup höll golvet igång med den äran.
Ulrika berättar för Amanda (bakifrån) att hennes pappa faktiskt KAN dansa. Med flera samtidigt, till och med! Helena, Carina (skymd),Kristiina, Linnea och Lisa väntar på att Tina ska ge upp så det blir deras tur nån gång.
Erland, Kirsi, Eivor, Maria, Tor Arne, Carina (bästa klädseln) och Eva (skymd) gjorde som Tanzit DJ sa.
Ja vad ska man göra när man inte har nåt hopprep att sjunga i, sa Ulrika och Lisa.
Ulrika, Lisa och Carina gick igång så snart de såg en kamera.
Liksom Helena (som tog den här till Facebook-bild).
Lisa och Johan (ja, det är sant: en bild säger mer än tusen ord).
Kvällen linslusar (en av dem åtminstone).
Ju senare på kvällen, desto fler posörer...
Margaretha, Britt, Kurt och Eva-Marie släckte lyset. Är det någon som är förvånad?
Men vad är väl ett bildspel utan en före...
...och efter-bild. Vi ses om tio år. DÅ blir det orange och brunt!